Det är torrt i år, väldigt torrt. Just här där jag bor har vi fått regn vid valborg och midsommar. Totalt knappt 100 mm. Det är alldeles för lite. På andra håll i Sverige, som Skåne, Uppland, Östergötland och Öland har man bara fått några stänk.
Jag har därmed klarat mig relativt bra, men det kommer ändå bli tight. Många av mina vallar ligger på sandjord och där knastrar det i återväxten. Vi har slagit ett bete till hö och en träda kommer vi bala om några dagar. Det kan även bli aktuellt med en lövtäckt, men kanske mest för att få bort sly för en kommande uppodling. I år kan det passa att det även blir lite foder. Vad gäller betesmark har jag så det räcker, även om det krävs mer jobb att flytta omkring djuren.
Jag har även några hundra kvadratmeter grönsaksodling, vilken också lider av torkan. Hade den inte bevattnats hade det inte blivit något alls, men eftersom jag har egen brunn vågar jag inte vattna för mycket. Hade jag haft kommunalt vatten är det i många fall redan bevattningsförbud. Rådjuren åt upp min jordgubbsodling. Köttet jag får från mina kor har jag sedan länge tänkt ta rätt på och sälja själv till dem som är konsumenter i min nischade del av marknaden.
Min produktion är dock relativt liten och effekterna av torkan för mig personligen är överkomliga. I mitt arbete möter jag dock lantbrukare som är 10-falt mer drabbade än mig. Förutom att vårsäden lär ge halv skörd, och höstsäden bara något bättre, har det knappt växt något grovfoder sedan förstaskörd. Där man normalt tagit 5 ensilagebalar per hektar, får man nu 1, om ens det. Torkan kommer förstås påverka både deras ekonomi och produktion framöver.
Det är lätt att säga att bönderna levt för nära marginalerna, men även om semestervädret 2017 var svalt, var det även då torka, och i skörden kom regnet. Därmed saknas de överskott av halm och foder som hade behövts ett år som i år. Det svenska lantbrukets lönsamhet har vidare varit pressad av världsmarknaden under många år, vilket drivit fram rationella jordbruk då det är en förutsättning för att hålla en anständig lönsamhet på produktionen. Nackdelen är att dessa jordbruk per definition ligger nära max och med små marginaler, varför ett krisår som detta skapar stora problem.
Året och växtsäsongen är inte slut än, men det behövs förmodligen 100-150 mm innan växtligheten kommer igång igen. Foderbristen är redan ett faktum, och därmed hade många djur behöva slaktas ut till höst och vintern för att djuren inte ska svälta ihjäl. Men slaktköerna sträcker sig redan långt in på 2019, då slakterierna inte har avsättning för den ökade volymen. Slakterierna kan nämligen inte slakta mer svenskt kött än som går åt på marknaden, och konsumenten är van vid att köpa billigt kött från utlandet och allt färskt. Lantbrukarna behöver därmed hålla liv i djuren till dess med foder som inte finns. Spannmålsskördarna kommer förmodligen vara för små för att vi inte ska behöva importera till både livsmedel och foder. På frilandsodlingen av grönsaker har kvalitetskraven sänkts för att få in de volymer som krävs och när bevattningen stryps blir det ingen mer skörd.
Normalt ligger vi i Sverige på en självförsörjningsgrad kring 50% på livsmedel, en nivå som minskat från det tidiga 90-talets nivåer på 85-90%. I början av 90-talet hade vi nämligen en politik som ville avveckla svenskt jordbruk, och med inträdet i EU några år senare blev tillgången till billigare europeiska livsmedel större – då förutsättningarna och regelverket kring livsmedelsframställning är olika runt om i Europa (och världen). I år hamnar vi ännu lägre trots att det finns kött i överflöd.
Avsaknaden av en dynamisk marknad och lager och en konkurrerande prispress utifrån gör att många lantbrukare på olika sätt kommer behöva kasta in handduken till vintern. För vissa är ångesten över att klara av att hålla liv i djuren för stor för att uthärda, för andra är den ekonomiska smällen för stor för att kunna undvika konkurs och för några kommer året innebära att man får börja om på noll efter utslaktning eller försäljning av djur eller andra produktionsmedel. Något som kommer ta lång tid att bygga upp igen.
För att hålla en hög livsmedelssäkerhet behöver vi ha en stabil och uthållig inhemsk livsmedelsproduktion av hög diversitet. Det måste finnas en beredskap och reserver för att klara av nationella krisår och vår självförsörjningsgrad måste vara högre inför internationella kriser. Den något klyschiga uppmaningen om att värna om det svenska lantbruket och att köpa svenskt kött handlar om just det. Att skapa förutsättningar för lantbrukaren att skapa en hållbar livsmedelsförsörjning som kan klara av kriser.
I år kommer konsumenten klara sig och ha en härlig semester, men det svenska lantbruket kommer vara sargat under en lång tid framöver.