De senaste veckorna har jag läst många artiklar om att nötköttskonsumtionen är vår största miljöbov. I huvudsak grundar sig detta påstående på att de utsläpp köttproduktionen för med sig är en ”relativt” stor del av de antropogena (av människan skapade) växthusgasutsläppen. Den populära slutsatsen är därför att en vegansk kosthållning är lösningen, eller åtminstone att nötköttet skall bytas mot gris, kyckling och fisk.
Skriverierna kommer av att tidningen Science publicerade rapporten ”Reducing food´s environmental impacts through producers and consumers”. Författarna till rapporten kommer i korta drag fram till att oavsett hur bra köttproduktionen är, är produktionen av vegetabilier bättre. En övergång till en vegansk kosthållning hade, kommer man fram till, lett till halverade utsläpp av växthusgaser (beräknat som CO2eq), en betydligt minskad markanvändning, halverad försurning, halverad övergödning och minskade sötvattenuttag. I en intervju som följd av rapporten kommenterar en av författarna till och med att det är mer effektivt att minska köttkonsumtionen än att skära ner på flygandet eller att köpa en elbil när det gäller ens avtryck på jorden.
Det är alltid trevligt med enkla svar på svåra frågor vilket sensationsmedia utnyttjar till att driva trafik till sina annonser. Ät veganskt och rädda världen!
Rapporten fokuserar på att livsmedelsproduktionen står för 26 procent av människans växthusgasutsläpp och där idisslarnas utsläpp av metangas står för de första 12 procenten. Metangas är en potent växthusgas, ca 28 ggr kraftigare än koldioxid och även om den relativt snabbt degraderas till koldioxid, ger den över en 100-årscykel en värmande effekt som trots allt är ca 25 ggr högre än koldioxid. Så länge det tillförs mer metangas än det bryts ned kommer metangasnivåerna öka, och det enda sättet att minska nivåerna blir därför att minska utsläppen. Så långt inga problem.
Metangas släpps ut från tre stora håll där vardera har ungefär en tredjedel. Den ena delen kommer från utvinningen av fossila bränslen (kol, naturgas och olja), den andra av direkta och indirekta utsläpp från hållning av idisslare och den tredje från soptippar och ”övrigt”. Ni förstår själva vad ursprunget till metangasen är, och därigenom förstår ni även att endast idisslarnas metangas är producerad på förnyelsebara råvaror. Skall man minska poolen, borde man alltså fokusera på minskningar i de andra delarna.
Och som en sidenote; även om den globala nötköttsproduktionen har ökat från ca 500 miljoner djur till 1,5 miljarder djur de senaste 300 åren, har vi i Sverige sett en minskning från 2 miljoner nötdjur till dagens knappa 400 000 de senaste 100 åren. Problemet är inte nationellt, utan globalt.
När vi diskuterar växthusgasutsläpp och var dessa skall minskas, är det förstås även så att om vi drar det till sin ytterlighet, så finns det inget behov av varken fossila bränslen eller någon produktion av sopor om det inte finns någon matproduktion. Och att det största behovet vi har, matproduktion, bara står för 26 procent av våra totala utsläpp visar ju på att det är i de andra 74 procenten som vi kan skära i, utan att det påverkar vår existens allt för mycket. Min argumentation leder såklart in i motargumentet om att vi trots allt ändå kan ändra vår matkonsumtion till vegansk för att minska där vi kan. Men så lätt är det tyvärr inte heller.
Rapporten hänvisar själv till att 65% av fodret som idisslarna äter kommer från mark som inte är lämplig att odla spannmål eller grönsaker på. Jag har ingen anledning att betvivla den siffran, den låter rimlig och någonstans där ligger även min egen gårds förutsättningar. Hade man minskat köttproduktionen hade därför denna mark inte behövts och jag antar att man tänker sig att denna mark då kan sparas in och istället låtas beskogas.
Beskogning är förstås ett effektivt sätt att lagra kol, så lösningen låter ju inte helt fel inte bara minskar utan återtar kol från luften. Tittar man på global kolinlagringen i betesmarker och permanenta vallar, så är den dock nästan lika stor. Den är faktiskt så stor att man beräknar att 20–60 procent (beroende på ambitionsnivå) av idisslarnas metangasutsläpp kan kompenseras av den kolinlagring marken de betar på, eller får sitt foder från, genererar.
I samma andetag som media rapporterar om minskade miljöeffekter, pratar man också om att ekologisk odling är lösningen på många problem. Även det är en sanning med modifikation och populistiska förtecken. Det vi kan vara överens om är att man i det ekologiska systemet inte använder konstgödsel (gödsel producerad på ändliga resurser) eller kemiska bekämpningsmedel. Men för att få produktionen att klara sig utan sekundärkonventionella metoder, dvs. gödsel från konventionell djurhållning – och därigenom uppfödd på konventionellt foder – krävs det, åtminstone innan det finns ett fungerande kretslopp mellan land och stad, vall (gräs) innehållandes baljväxter i växtföljden. Både för att klara gårdens övriga grödors näringsförsörjning, ogräsproblem och växtsjukdomar. Riktmärket i all litteratur är att 30–40% av arealen behöver ligga i vall för att kunna underhålla ett uthålligt ekologiskt system utan insatser utifrån. Så länge vi människor inte kan omvandla gräs till energi och protein – får vi nog finna oss i att våra idisslare får sköta det jobbet och odla vegetabilier för oss enkelmagade på resterande areal.
Detta leder oss vidare till åsikten att det miljömässigt är bättre att äta kött från gris, fågel och fisk – eftersom de, liksom oss, är enkelmagade och därmed inte släpper ut några större mängder metangas. Ett litet problem med att vara enkelmagad är dock att man inte kan tillgodogöra sig tillräckligt med näring ur gräs, varför det är svårt att hålla en hållbar ekologisk produktion med enbart de djuren. Faktum är istället att dessa enkelmagade djur äter samma vegetabiliska produkter som oss. Eftersom en tumregel inom ekologin är att det för varje energienhet producerat kött krävs tio energienheter foder, bör vi, om vi vill vara miljövänliga, alltså hellre äta upp fodret.
Om ni nu trodde det innan, hoppas jag att ni förstår att saker inte är svartvita. Självklart finns det tydliga belägg till att minska köttkonsumtionen och det är även något jag förespråkar. Halverar vi konsumtionen når vi faktiskt till och med ca 70% av de effekter rapporten beräknar. Det kött vi äter måste dock vara rätt kött.
Jag, och många med mig, anser att extensiv nöt- eller lammköttsproduktion baserat på naturbete är det bästa köttet. Dock inte på grund av lägre utsläpp av växthusgaser, utan för att ett hållbart system där djuren får leva ett så naturligt liv som möjligt. Att betande djur även bidrar till den biologiska mångfalden och ett öppet odlingslandskap är en fantastisk bonus.
Till hösten kommer jag sälja mitt första kött från naturbetande kor och får. Håll utkik!