Det kan bli krig i Sverige och svenskarna bör förbereda sig för krig, har regeringen och ÖB sagt senaste veckan, även om budskapet funnits sedan Ryssland påbörjade sin fullskaliga invasion av Ukraina.
Jag har de senaste dagarna funderat på vad att förbereda sig för krig är, förutom att vidta rent militära åtgärder, och kommit fram till att, för mig som privatperson, se till att jag har tillgång till basala behov som mat, värme, vatten, en säker plats att vara på och någonstans att sova (samt bränsle/elektricitet). För att hela samhället skall vara förberett behöver dessa behov även tillfredsställas hos alla andra medborgare. Som ytterligare ett lager behöver samhällskritiska funktioner som sjukvård, äldrevård, barnomsorg och skolor fortsätta fungera, liksom brandförsvar, polis- och rättsväsende, infrastruktur och så vidare.
Jag är långt ifrån en expert eller ens speciellt kunnig i hur många av dessa samhällsfunktioner fungerar idag, men jag hoppas att de som är det, ser till att dessa är robusta och klarar att bedriva sina verksamheter även i krigstider. Men systemet måste egentligen redan vara tillräckligt robust, för en kris kan komma snabbt och ta olika uttryck – och man kan inte alltid räkna med någon förberedelsetid. Ett robust system behöver samtidigt inte vara byggt för att klara varje påverkan genom en knapptryckning, nivån skall vara att man på kort tid kan anpassa sig och för detta krävs förutom tillgång till reserver, anställda som fortsätter komma till jobbet, utvilade, mätta och med sina basala behov uppfyllda.
Med detta sagt behöver vi alltså se till att det finns en robust tillgång till el och värme. Vi kan inte vara beroende av importerad energi eller stora anläggningar (vattenkraft, kärnkraft) som relativt enkelt kan slås ut. Vi måste därför ha tillgång till lokal energiförsörjning genom t.ex. solceller, vindkraft, biobränslen och biogas och kunna minska behovet av dessa genom t.ex. varma kläder, energieffektiv livsmedelslagring osv. Kan en solcell eller vindkraftverk arbeta som en solitär enhet som producerar el i sitt närområde?
Vi behöver också tillgång till rent och friskt vatten, och här blir ju funktionen av samhällens reningsverk kritiska samtidigt som det trots allt finns mycket friskt vatten att hämta i naturen – då vi varit duktiga på att bevara detta i Sverige men säkert kan bli ännu bättre.
Säkra platser att vara och sova på är relativt och nivån får varje individ bestämma. På landsbygden kanske man kan känna sig hyfsat säker sett till risken att bli träffad av något nedfallande medans städer verkar bombas i högre utsträckning varvid iordningställa skyddsrum och ett starkt luftförsvar kommer skydda hyfsat mot bomber och granater – som verkar ha stor betydelse i vår tids krigsföring.
Slutligen hamnar vi på mat. Vi måste äta för att leva och vi kan inte räkna med att fraktfartyg och lastbilar kontinuerligt fyller våra butikshyllor med importerad mat. Vi måste ha tillräckligt med inhemsk produktion av näringsrik mat för att något av ovan ska vara relevant.
Vi måste vara självförsörjande på näringsrik mat.
Bilden nedan visar överskådligt vår självförsörjningsgrad på en rad livsmedel 2021, och jag tror inte att detta ändrats nämnvärt. Vissa produkter som t.ex. tomater, gurka och jordgubbar kanske inte är så viktiga i kristider, men det är proteinkällor liksom källor av fett och stärkelse. Med tillgång till kött, ägg, mejerivaror (+rapsolja?), potatis och spannmål hade vi överlevt länge, men det är nog bara potatis och spannmål vi producerar i tillräcklig mängd idag. Det går det dock inte att överleva på med god hälsa, då kroppen även behöver fett och annat protein än det som finns i spannmål.
Ett alternativ skulle kunna vara att be staten bygga upp beredskapslager med dessa kritiska livsmedel, men dessa lager måste roteras och rotationen hade krävt avsättning i bland annat offentlig sektor (som redan är relativt bra på att handla svenskt) och därmed konkurrerat med annan svensk mat och därmed varit ineffektivt och förmodligen dyrt.
För att ha en robust självförsörjningsgrad på kritiska livsmedel krävs det att du, redan idag, konsumerar svenskproducerade livsmedel så att det finns en tillräcklig produktion den dag ett eventuellt krig eller annan kris inträffar.
Som nöt- och lammköttsproducent kan jag också göra dig både lite trygg och lite orolig genom att meddela att min produktion kräver väldigt få insatser. Det jag är beroende av är fungerande maskiner och bränsle till dessa, samt plast till mina ensilagebalar. Att hålla liv i mina maskiner under några krisår är jag kanske naivt troende till att mina maskinreparatörer kommer klara av, men plasten till ensilagebalarna är bara delvis gjord på återvunnen svensk plast och vad gäller bränslet verkar man vilja fortsätta göra sig beroende av import även om jag idag kan köra på svensktillverkad HVO (som dock inte kommer räcka i kristid).
På återhörande!
